I juni gick Marschen för tillgänglighet av stapeln för sjunde året i rad. Man måste säga att det var en succé – i Stockholm var uppslutningen stor, riksdagspolitiker talade och lovade bot och bättring, och det hela täcktes dessutom av riksmedia.

Ett par veckor senare gick DHR ut med årets uteserveringsinventering, vilket också fick uppmärksamhet i media. Detta är naturligtvis som det ska – DHRs inventering är ett bra initiativ, och det är en självklarhet att alla ska kunna ha samma möjligheter att röra sig i staden.

Det är besvärligt att inte kunna råda över var man äter sin mazarin, men det finns onekligen viktigare aspekter av otillgänglighet, som dessutom förmodligen är av större nyhetsvärde.

Att till exempel inte kunna följa med på ungarnas träning eller andra aktiviteter på grund av bristande tillgänglighet är ett problem som får mazarinbrist att blekna. Eller att inte fritt kunna välja var och hur man bor, trots att man står i bostadskö och har samma rättigheter att utnyttja den som alla andra.

En rapport om sådana saker skulle förmodligen inte få en massa kommentarer om hur bortskämda och missnöjda funktionshindrade är på dagstidningens hemsida.  Att läsa dem gjorde mig beklämd och oroad.
Att få rikstäckning i media av Marschen för tillgänglighet och uteserveringsinventeringen är dock verkligen en bragd och en stor del av påverkansarbetet. Jag upplever genomslaget av liknande rapportering ganska ofta.

Häromdagen besökte jag en prylmarknad i en sörmländsk sommardåsig håla. Föreståndaren var väldigt mån om att jag skulle kunna komma in, trots att marknaden var belägen på andra våningen.
Förvisso fick jag gå in genom varuhissen, men medan han hjälpte mig in sade han: ”Här stänger vi inte ute någon. Alla ska ha rätt att komma in över allt. Det är lag på det”.
Det gjorde mig glad, eftersom det betyder att vårt budskap i alla fall går fram.

Låt oss jobba vidare med påverkansarbete, men låt oss ta det bortom mazariner och postens paketutlämning.
Vi behöver förmedla att vi faktiskt redan är en del av samhället, men att det finns en bit kvar innan allt fungerar.

Skapa debatt kring sådant som faktiskt påverkar de stora aspekterna av våra liv. Använd media till att tvätta bort offerstämpeln, inte till att göra den tydligare.

Läs mer:

Fler krönikor av Fredrik Granath »

Text: admin