På min fråga om varför vi slaviskt måste följa Sida:s regler, svarar Maria Johansson att vi har störst möjlighet att få ut mest av våra knappa resurser om DHR arbetar via Shia som är en ramorganisation under Sida.
Frågan är om vi då ska fortsätta att enbart jobba via Shia eller om vi ska söka oss andra vägar? Eller försöka förändra så att Shia kan arbeta på annat sätt än bara med stöd av Sida-pengar?

Utan att gå in för mycket på världspolitik så hävdar jag att Sida bedriver en politik som understödjer en nykolonial politik från de rika länderna mot de fattiga länderna. Sida försöker styra biståndets villkor så att regeringarna i de fattiga länderna förlorar alltmer av sitt redan svaga nationella oberoende.
FN:s mänskliga rättighetsdeklaration och FN- stadgan byggde på principresonemangen i Nürnbergsprocesserna mot de nazistiska krigsförbrytarna. Där slogs det fast att krigsförbrytarnas brott mot de mänskliga rättigheterna började med Tysklands brott mot andra staters nationella oberoende.
Denna deklaration plus FN-stadgan och deklarationen om de mänskliga rättigheterna var ett starkt vapen för de nationella befrielserörelserna i kolonierna. Regeringar i Storbritannien och Frankrike såg med oro på att folk i deras kolonier började tala om nationellt oberoende men de tvingades böja sig.

Nu är det andra tider men de rika länderna vill fortfarande åt naturresurserna och marknaderna i de fattiga länderna. En åsikt som hörs i många fattiga länder formuleras ungefär så här: ” Vi skickar våra rikedomar till USA, EG, Japan och Kina och sedan ber vi vackert att få tillbaka åtminstone 10 procent av rikedomarna i form av bistånd”!

Vad har då detta med Shia och deras beroende av Sida-pengar att göra?
Jo, jag anser att Sida alltmer snävar in villkoren för penningstöd till svenska folkrörelsers samarbete med folkrörelser i fattiga länder och därmed påverkas Shia:s arbete i fel riktning. Sida hävdar att Shia enbart ska stötta organisationsutbyggnad och inte ge stöd åt till exempel hjälpmedelstillverkning eller lånefonder.
En helt vansinnig politik enligt min mening!
Organisationsstöd utan praktiskt arbete med till exempel hjälpmedel, lånefonder eller utbildning leder bara till organisationer med ett snyggt kontor i huvudstaden skapas, men påverkar inte de personer med funktionsnedsättningar som bor i städernas slumområden eller på landsbygden, i ett land som Tanzania är denna andel 98 procent.

För de olika biståndsorganisationerna kan dessa organisationer utan medlemmar vara bra. De kan ju bjuda in till olika seminarier där organisationernas ledare lär sig förstå hur de ska tänka för att tjäna de rika ländernas intressen. Mugabe i Zimbabwe har en viss poäng när han varnar för utländskt stödda så kallat NGO (Non- Government Organisation) som hotar Zimbabwes nationella oberoende. Sedan kanske en del av dem hotar hans egen makt också men det är en annan fråga.

Sida hävdar också att stödet ska ändra samhällsförhållandena i stort! Hade den inställningen funnits hos oss när DHR bildades på 20- talet så hade vi aldrig startat DHR. Handikapporganisationer kan aldrig bli så starka att de ensamma kan förändra ett helt samhälle. Det enda exemplet jag känner till på att en handikapporganisation aktivt har bidragit till en politisk omvälvning är DPSA i Sydafrika, men det berodde på att de var och är en del av ANC:s kamp mot apartheidsystemet.

Jag har besökt 13 av 21 regioner på Tanzanias fastland och pratat med hundratals medlemmar och ledare i CHAWATA. En stor majoritet rangordnar sina viktigaste problem så här:
1) Avsaknaden av hjälpmedel som kryckor, rullstolar, trehjuliga cyklar som drivs med händer och proteser.
2) Avsaknad av inkomster och brist på lånemöjligheter för att starta egna små företag.
3) Brist på utbildning. I vissa regioner är 60-70 procent av CHAWATA:s medlemmar analfabeter.

Om det nu skulle vara så att CHAWATA bestämt hävdar att de vill ha ekonomiskt stöd till att starta produktion, distribution och finansiering av hjälpmedel och vi finner att Sida:s stöd till Shia förbjuder sådan verksamhet, ska vi då framhävda i att vår och Shia:s prioritet med enbart organisationsuppbyggnad gäller?
 
Hur visar vi bäst vår solidaritet med en organisation som CHAWATA och dess medlemmar?
Det finns företag och organisationer från USA som har startat en liten produktion av hjälpmedel i Tanzania.
Idag kan vi inte via Shia, och deras pengar från Sida, stötta sådana initiativ. Men vore inte det vårt bästa stöd till CHAWATA och helt i linje med FN- konventionen?

I min motion till förbundsmötet vill jag enbart att förbundsmötet uttalar sig positivt och att en diskussion om vårt internationella solidaritetsarbete initieras för att hitta nya vägar och inte låsa fast oss vid enbart arbete via Shia.

Lite kort om Shia:
1) Jag hävdar inte i motionen att DHR ska lämna Shia. Tvärtom så säger jag bland annat att Shia har uträttat mycket positivt och att DHR kan arbeta via Shia om villkoren är de rätta.
2) Maria Johansson skriver att DHR får tillgång till Shias:s kompetens om utvecklingsarbete inom funktionshinderområdet.
Jag menar att den kompetensen kunde vara mycket större om det var två till tre gånger så många fler anställda på Shia. Att organisationen då skulle ha tid att lära av avslutade och pågående projekt och att utbilda samarbetsorganisationerna.
Shia-tjänstemännen borde också använda mer tid till att besöka samarbetsländerna. Att som det ofta sker nu stressa igenom 4-5 organisationer på en vecka ger inte förutsättningar att på djupet förstå villkoren för handikapporganisationerna och deras medlemmar i samarbetsländerna.
Nej, varje Shia-anställd borde minst en gång arbeta och leva i samarbetslandet under några månader.

Till sist något att fundera över för att förstå prioriteringarna hos riksdag, regering och Sida:
Sida:s stöd till Shia motsvarar ungefär 1 promille av Sida:s totala årsbudget! När jag för några år sedan gick igenom Sida:s budget kunde jag inte hitta några projekt som stöttade personer med funktionsnedsättningar.

Läs mer:

SHIA: FN-konventionen är en möjlighet för handikapprörelsen »

Text: admin