vinjettbild Håkan HögbergI ett antal artiklar i SHT har det förts en intressant debatt om hur vi använder FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättningar i vårt internationella arbete. Alla inlägg har varit intressanta och välbalanserade. Jag har däremot saknat motsvarande debatt om hur vi ska arbeta med konventionen nationellt och inom EU.

Det känns som om
funkisrörelsen helt saknar nationell och EU-strategi för hur vi ska använda konventionen för att förbättra villkoren för oss med funktionsnedsättningar. En god förebild är arbetet med barnkonventionen. Vi tillåts aldrig att glömma barnkonventionen. Tack vare de ideella organisationernas arbete finns barnkonventionen alltid med i den nationella debatten.

Ingen skall slå i mig att Bris och Rädda barnen inte har en nationell strategi för sitt arbete med barnkonventionen. Det är dags att funkisrörelsen samlar sig till en nationell strategi när det gäller arbetet med konventionen om funktionsnedsattas rättigheter.
Där bör följande frågor diskuteras och strategin svara på.
Varför har vi velat ha en konvention och hur ska den vara ett hjälpmedel i rörelsens intressepolitiska arbete?
Hur ska konventionen användas av rörelsen regionalt och lokalt? Vad skall den vanliga medlemmen veta om konventionen?
Ska vi genom stöd till enskilda lagföra Sverige för brott mot konventionen?

De som är klokare än vad jag är
kan säkert komma på fler viktiga områden för en sådan strategi. Lyckas vi inte med detta så kommer vi om tio år att säga – som vi idag gör om enkelt avhjälpta hinder – att konventionen inte haft någon betydelse för att skapa ett samhälle för alla och inte bara för ett fåtal friska vita män med svenska som modersmål.

DHR tog ett antal strategiskt
viktiga beslut på förbundsmötet och jag känner mig tryggare som DHR:are nu än vad jag gjort sedan Malmökongressen. Men ska vi vända medlemssiffrorna måste vi lokalt bli tuffare och mer rakryggade. Vi måste helt enkelt leverera och lära oss leverera så att det märks i det offentliga samtalet.

Där tror jag att konventionen kan bli ett verktyg för oss lokalt. I dag tycker jag att vi för ofta låter andra inom den så kallade professionen föra vår talan och sätta vår dagordning i det lokala arbetet.
Jag vill helt enkelt kunna köra konventionen i halsen på de tjänstemän och politiker som försöker göra oss osynliga med sin kvävande välvilja.

Den här artikeln har följande taggar:
Håkan Högberg, FN-konventionen, handikapprörelsen, DHRs förbundsmöte 2009

Text:

Kommentarer är avstängda.