Anna Olaisson vid Linköpings Universitet har studerat behovsbedömningen av äldre personer som söker hemtjänst i ett antal kommuner. Hon konstaterar att det finns stora skillnader mellan vad som sägs under de samtal som förs mellan den sökande och kommunens handläggare och vad som sedan skrivs ned i den utredning som ligger till grund för för beslutet om vilka insatser de sökande ska få.

Framför allt är det sociala behov som faller bort. Medicinska behov och olika behov av omvårdnad är lättare att få, konstaterar Anna Olaisson.

Orsaken till att den redovisade behovsbedömningen skiljer sig från den som kommer fram vid samtalen är att många kommuner arbetar efter en modell som bygger på ett fast utbud av insatser utifrån en standardiserad behovskatalog.

Denna modell, som Anna Olaisson anser är en effekt av snävare ekonomiska ramar, strider mot riktlinjerna i socialtjänstlagen som talar om en helhetssyn på individen och insatser grundade på individuella behov.

Text: admin