När minister Maria Larsson talade på Handisams konferens på tisdagen sade hon att tillgänglighetsarbetet går för långsamt. Men hon valde att fokusera på möjligheter och riktade ingen skarp kritik åt något håll.
Det var på Handisams resultatkonferens i Stockholm, där fokus låg på regeringens arbete med strategin för funktionshinderpolitiken 2011-2016, som barn- och äldreminister Maria Larsson höll ett anförande.
– Vi behöver se till att delaktigheten kommer till stånd. Den är sämre för personer med funktionsnedsättning, vi har svart på vitt i ett antal rapporter, sade Maria Larsson.
Ministern sade att offentliga verksamheter måste vara ett föredöme, och påminde om att varje myndighet kommer att betygsättas efter sina resultat i arbete med funktionshinderstrategin 2016. Hon återkom flera gånger till det gemensamma ansvaret för att uppnå målen, men det fanns inte mycket i hennes tal som manade till snabb förändring. Det här står i kontrast till den analys som Handisam gör i sin sammanställning av myndigheternas arbete, där de manar till ett ordentligt uppryck för att hinna nå målen före 2016.
Under morgonen samma dag hade Handikappförbunden skickat ut ett pressmeddelande där de påtalade bristen på samråd med funktionshinderrörelsen hos vissa myndigheter. I dag har 13 av 22 av de utvalt strategiska myndigheterna ett återkommande samarbete med funktionshinderrörelsen, enligt Handisam, medan sju myndigheter har haft enstaka möten med rörelsen.
Maria Larsson valde istället att fokusera på att samråden har ökat, någon hon ser som positivt.
– Sedan ska de också bli väl fungerande och där trevas det kanske fortfarande lite grann, sade ministern.
Maria Larsson konstaterade att hållbara förändringar mot ett mer tillgängligt samhälle med större delaktighet inte nås genom punktinsatser utan genom att bygga in tillgänglighetsaspekter i det reguljära arbetet, något hon menar kan ta lite längre tid. Hon lyfte att kvinnor med funktionsnedsättning har en sämre situation än män med funktionsnedsättning på till exempel arbetsmarknaden, trots att de ofta är bättre utbildade, idrottar mer och tar del av kultur i större utsträckning.
Text: Elsa Persson