Det är i Stockholm de allra flesta fria valen av hjälpmedel har gjorts under de två år som försöksverksamheten har pågått. Nästan 1100 rekvisitioner har ställts ut från landstinget vilket motsvarar ungefär en procent av det totala antalet förskrivningar.

När det stod klart att Stockholms läns landsting skulle delta i försöket med Fritt val av hjälpmedel var DHR och flera andra handikapporganisationer starkt kritiska för att man ansåg att landstingsledningen kastade sig in i försöket utan att göra någon konsekvensanalys. Men någon kritik mot fritt val som princip har det aldrig handlat om, säger Olle Johansson.

– Fritt val är brukarens enda vapen. Utan valfrihet är man utlämnad till arbetsterapeuter, sjukgymnaster och i viss mån hjälpmedelskonsulenter som begränsar valmöjligheten till kanske två objekt. Fritt val ger en möjlighet att säga stopp. Fritt val är brukarens enda möjlighet att på allvar påverka i processen, säger Olle Johansson.

Samtidigt hyser han farhågor för att försöket kan inspirera politikerna att ta ut avgifter för hjälpmedlen. Fritt val av hjälpmedel innebär att brukaren får en rekvisition värd ett visst belopp från landstinget som han eller hon kan använda hos valfri leverantör av hjälpmedel. För att skaffa en manuell rullstol får man till exempel i Stockholm 22 500 kronor. Vill man ha ett hjälpmedel som är dyrare än så får man skjuta till egna pengar.

Detta har många gjort, framför allt när det gäller hörselhjälpmedel.
– När politikerna ser att det finns brukare som är beredda att lägga flera tusen kronor ur egen ficka för att få ett visst hjälpmedel kan det ligga nära till hands att tro att det finns ett utrymme för att införa avgifter. Men det är en allvarlig konsekvens av fritt val om man drar slutsatsen att brukarna är beredda att betala mer för sina hjälpmedel, säger Olle Johansson.

Brukarna i allmänhet har inte råd med avgifter, hävdar Johansson och menar att det är en bidragande orsak till att inte fler har använt möjligheten att välja fritt.
– Jag tror att många har nöjt sig med det hjälpmedelscentralen har erbjudit, men ett skäl är att många inte har råd att betala extra och då känns inte möjligheten att välja fritt lika lockande, säger Olle Johansson.
Han tror att också många fortfarande upplever det som en trygghet att få sitt hjälpmedel via hjälpmedelscentralen. Kan man lita på andra leverantörer? Hur beprövade är den de modeller som landstinget inte har i sitt sortiment är frågor som kan få människor att tveka, tror Olle Johansson.
Dessa skäl mot att välja fritt kan dock vara av övergående karaktär. I takt med att systemet kommer på plats och kunskapen etableras.

En annan farhåga med försöket är att uteblivna volymupphandlingar kan leda till höjda priser på hjälpmedel. En poäng med ett begränsat utbud är att landstingen kan göra upphandlingar av stora volymer till ett bar pris. När volymerna minskar finns risken att tillverkarna kompenserar genom att höja priset.
Men det finns också omständigheter som pekar mot en prisökning. Ökad konkurrens och nya produkter på marknaden kan till exempel bidra till att hålla nere kostnaderna.
– Det som framför allt talar emot att Fritt val blir kostnadsdrivande är att brukarna inte har råd med högre priser, säger Olle Johansson.

Så sätts summan på rekvisitionen:

• Inköpspris under 6 000 kronor: inköpspris + 30 procent påslag för hanteringskostnad + 25 procent moms = rekvisitionspriset.
• Inköpspris över 6 000 kronor: inköpspris + 1 800 kronor + 10 procent av belopp som överstiger 6 000 kronor + 25 procent moms = rekvisitionspriset.

Den här artikeln har följande taggar:
hjälpmedel, fritt val av hjälpmedel, Stockholm, Olle Johansson

Text: admin