Vi slåss för något som många tror redan finns. Men välj vilket samhällsområde som helst och jämför hur det fungerar för personer med nedsatt rörelseförmåga och personer utan –  de lika villkoren finns inte!
Utbildningssystemet innebär särbehandling, arbetsmarknaden utesluter oss och över allt i samhället – kommunikationer, bostäder, kultur etc – stöter vi på hinder.

Föreningslivet ser helt annorlunda ut idag och det är inte längre lika självklart att engagera sig i en folkrörelse som det var tidigare. Föreningsliv hade förr en tydligare roll, både för att driva intressefrågor och som socialt nätverk.
Idag finns så många konkurrerande aktiviteter och i åldern 32-60 tillåts föreningslivet inte längre ta så stort utrymme.
Detta innebär nya utmaningar för oss och vi måste bli bättre på att berätta om varför Unga Rörelsehindrade (och DHR) behövs och vad vi som förbund kan göra för att människor med nedsatt rörelseförmåga ska få samma förutsättningar som andra. De rättigheter som vi har idag, har vi inte fått utan kamp. För dessa har våra företrädare fått strida och vi måste nu fortsätta deras arbete för att nå ända fram.

Vi behöver tänka om, tänka annorlunda – och vi i Unga Rörelsehindrade tänker nytt, men ibland alldeles för ensamt. Vi behöver vara många fler som tänker.
Intressepolitiskt arbete, låter kanske inte så spännande, men det handlar om din och min vardag och våra möjligheter att leva utan samhällets begränsningar.
Vår vision om framtidens DHR är till att börja med en organisation med bred åldersspridning. En organisation där ung och gammal ger och tar av sina erfarenheter för att bredda kompetensen. Medlemmar, styrelse och personal ska alla vara en del av denna process. Ett starkare samarbete med Unga Rörelsehindrade är en viktig del i arbetet för en samlad organisation där mångfald är ett gemensamt mål.

En annan viktig komponent i framtidens intressepolitiska arbete tror vi är att knyta band med övriga likasinnade ideologiska organisationer. Idag finns det många organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och allas lika rätt. Om vi i större utsträckning tillsammans med dessa genomför aktiviteter och gör uttalanden om kollektivtrafik, arbetsmarknad mm kommer vi att få mycket större genomslagskraft i media och hos beslutsfattare. 
Att till exempel arbeta med frågor rörande etnicitet och sexualitet är ett självklart led i denna strategi. Alla erfarenheter och allas lika rätt att kunna påverka villkoren för sina liv ser vi som en styrka.

Vi vill därför närma oss andra förbund och där tillsammans arbeta ur ett rörelsehinderperspektiv. HBTQ-rörelsen (Homo-bi-trans- och queerpersoner), har på senare år nått stora framgångar i sitt påverkansarbete. För att väcka intresse för sina frågor och nå denna position har man använt sig av både fest och politik och också lyckats nå beslutsfattare, Pridefestivalen är ett sådant exempel.
Kanske är detta en väg som också funktionshinderrörelsen borde slå in på? Alltså mer party och mindre byråkrati.

Självklart kan vi inte utlämna den byråkratiska processen – remisser ska besvaras – men det ena behöver inte utesluta det andra.
Funktionshinderrörelsen är idag delvis splittrad.
Vi har lite olika perspektiv men tillsammans kan vi hitta gemensamma intressen, utbildnings-, arbetsmarknads- och tillgänglighetsfrågor är några exempel. Vi för en liknande kamp men ytterst handlar det om ett arbete för allas lika rätt.

Det är här och nu vi unga, och DHR måste inse att vi kan göra skillnad. Det är just det som vi i Unga Rörelsehindrade vill med vårt politiska arbete.

Daniel Pollak och Helena Svensson,
språkrör för Förbundet Unga Rörelsehindrade

Den här artikeln har följande taggar:
Förbundet unga rörelsehindrade, handikapprörelsen

Text: admin