Rasmus Isaksson: Vi kan aldrig avskärma oss från andra länder eller tro att vi är så mycket bättre än andra.
Dessa dagar går DHRs arbete långt utanför Sveriges gränser. Nyligen åkte två ombudsmän från förbundskansliet för att besöka våra samarbetspartners i Sri Lanka. För bara några dagar sedan höll vi en träff om internationellt samarbete. Där hade jag förmånen att få inledningstala och träffa engagerade medlemmar.
Jag berättade hur min väg in i DHR faktiskt gått via det internationella samarbetet då jag fick förmånen att följa med till Tanzania. Resan gav mig en helt ny förståelse kring organisationsstruktur och en viktig insikt om att frågorna vi arbetar med vardagligen är viktiga. De handlar om mänskliga rättigheter och att inte bara om att existera – utan att faktiskt leva.
Inte minst är de internationella kontakterna viktiga i arbetet med att trycka på för att få regeringarna i Sverige och i andra länder att ta konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning på allvar.
På träffen fick jag veta att fattiga länder nu uppger att FNs milleniemål om att alla barn ska få gå i grundskola, är på väg att uppnås. Nittio procent av alla barn i utvecklingsländer uppges gå i skolan. Men 120 miljoner barn med funktionsnedsättning står utanför den statistiken. Mer än 90 procent av dessa går inte i skolan. Här finns tydliga paralleller till Sverige där samtliga barn med funktionsnedsättning inkluderades i skolplikten så sent som 1968.
I Tanzania samarbetar DHR i ett projekt med fokus på flickor med funktionsnedsättning och deras möjligheter till utbildning. Mitt första minne av ett orättvist utanförskap var när jag inte fick vara med på idrottsundervisningen i skolan tillsammans med de andra barnen. Inte heller friluftsdagar var en självklarhet. Jämförelsen med barn i utvecklingsländer kan tyckas trivial, men för mig kunde det mycket väl ha blivit en katastrofal biljett till ett liv i utanförskap om jag inte hade haft familj och vänner som utmanade min rädsla och såg min potential.
Vi är inte speciellt olika varandra bara för att lever i olika samhällen. Synsätten är ofta likadana. I DHRs Idéskrift står det: ”Vårt internationella engagemang utgår från en ömsesidig solidaritet mellan personer med funktionsnedsättning över hela världen”. Den meningen är viktig att komma ihåg.
Vi kan aldrig avskärma oss från andra länder eller tro att vi är så mycket bättre än andra. Genom att samarbeta och ta till oss av intryck från andra delar av världen så kan vi visa på att det inte är en slump att samhället ser ut som det gör men också att det går att förändra.
Text: Rasmus Isaksson