Göteborgaren och tillgänglighetsförespråkaren Erik Ljungberg har kämpat i åratal för sin rätt att åka kollektivt. Föremålet för hans kritik är framför allt Västtrafik som ansvarar för spårvagnstrafiken i Göteborg. När samtliga rullstolsramper togs ur bruk på spårvagnarna häromveckan tyckte Erik Ljungberg att det var dags för en utmaning.
Han slår vad med Hugo Lepik, affärsområdeschef på Västtrafik, om att denne inte kan stå ut med att resa på samma villkor som han själv fram till att felet med ramperna är avhjälpt. Om några veckor eller i början av nästa år, Västtrafik vet inte.

Vadet innebär att Hugo Lepik endast får åka på första raden i vagnar med jämna nummer (Erik får åka i 80 av 240 vagnar), och aldrig tillsammans med sin partner. Om första radens sittplatser är upptagna måste han vänta på nästa vagn.
Väljer han att ta bilen får han andra förhållningsregler för att det ska motsvara Erik Ljungbergs färdtjänst. Tärningskastning och slantsingling får avgöra om han är försenad eller om en resa är inställd.
Vadets resevillkor för Hugo Lepik är visserligen besvärliga, men ändå mycket lindrigare än för Erik Ljungberg och andra rullstolsburna i Göteborg.

Ändå vill Hugo Lepik inte anta utmaningen.
– Jag gör bättre nytta på annat sätt, säger han.
Han medger att Västtrafik inte har gjort det de ska.
 – Vi borde ha fokuserat mer kraftfullt på frågan tidigare. Det handlar om senfärdighet från vår sida, säger han.
Senfärdigheten kan översättas till över 30 år. Lagen om handikappanpassad kollektivtrafik kom 1979.
Hugo Lepik tycker inte att det är någon mening att titta bakåt, ”gjort är gjort”, säger han och bjuder in Erik Ljungberg till ett möte.

Efter mötet säger Erik Ljungberg:
– Jag fick höra om väldigt mycket positivt som ska hända i framtiden. Det är tyvärr inte första gången jag hör det och hittills har resultatet varit torftigt. Ingen vill heller ta på sig ansvaret och säga ”förlåt, vi har gjort fel.” Med en sådan sak skulle man komma en bra bit på vägen.
Han säger också att han är osäker på om Hugo Lepik antog vadet trots allt. Det skulle ju ha kunnat hjälpa Västtrafiks anställda att förstå.
Till SHT säger Hugo Lepik efter mötet att han inte har några bekymmer med att be om ursäkt.
– Det Erik säger och skriver, det har han rätt i. Jag vill inte svära mig fri, men det mycket av det här skulle ha påbörjats tidigare.
Men vadet vill han inte anta.

Läs Erik Ljungbergs utmaning på Fulldelaktighet.nu »

Den här artikeln har följande taggar:
kollektivtrafik, Erik Ljungberg, Göteborg

Text: admin