Handikappförbunden(HSO) lyckades på internationella handikappdagen (eller internationella dagen för att uppmärksamma personer med funktionsnedsättning) samla fyra partisekreterare och tre riksdagsledamöter till en första handikappolitisk debatt inför nästa års riksdagsval.
Den timslånga debatten visade upp en till stora delar enig skara politiker men den visade också att det finns vissa skiljelinjer även inom de politiska blocken.

En sådan skiljelinje är synen på stimulansmedel för att få fart på tillgängligheten. Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag menade att en orsak till att tillgänglighetsmålen i den nationella handlingsplanen inte har uppnåtts är att det inte har funnits några stimulanspengar för de som bygger tillgängligt. Han höll fram regeringens beslut att avsätta 150 miljoner kronor till att göra ett antal tågstationer tillgängliga som ett bra, men senkommet exempel.
– Vi måste fundera över om vi inte ska gå in med fler särskilda medel som ett smörjmedel för att förbättra tillgängligheten, sa Ullenhag.

Hans kollega i den borgerliga alliansen, moderaternas partisekreterare Per Schlingman var dock inte lika entusiastisk över tanken på bidrag för att stimulera tillgänglighet. Han ville i stället förändra lagstiftningen för att göra samhället tillgängligt.
– Det kan mycket väl krävas fler tvingande åtgärder och fler stimulanser, sa Schlingmann med tillägget att stimulanser måste få en vid betydelse.

Den rödgröna oppositionen verkade dock, på en övergripande nivå, vara överens i frågan.
– Stimulansåtgärder kan varvas väl med höjda krav på tillgänglighet där man successivt skruvar upp takten, sa Sven-Erik Österberg (S) medan Elina Linna (V) ville ge kommunerna mer pengar så att de kan åtgärda otillgängligheten..

Stora delar av debatten handlade om arbetsmarknadsfrågor. Idag är det bara hälften av alla funktionshindrade, med nedsatt arbetsförmåga, som över huvud taget deltar i arbetslivet. I vissa grupper är delaktigheten betydligt lägre.
Detta måste man naturligtvis göra något åt, tyckte samtliga deltagare. Stora delar av diskussionen handlade dock om vilka misslyckanden som har gjorts på området och vem som hade gjort dem men i någon utsträckning kom förslag för framtiden upp på bordet.

Sven-Erik Österberg (S) ville ge ett särskilt uppdrag till Arbetsförmedlingen om att informera arbetsgivare om möjligheterna med att anställa personer med funktionsnedsättning. Han underströk att hans parti står för arbetslinjen och inte vill förtidspensionera dem som står utanför.
– Vi gör en ordentlig kovändning och säger att varje arbetad timme är värdefull, sa Österberg.

På samma tema talade Per Schlingmann (M). Ska välfärden klaras måste allas kompetens tas tillvara, menade han och talade sig varm för generella insatser så som nystartsjobben som i ett falla av fem gått till någon som har funktionsnedsättning.

Miljöpartiets partisekreterare Agneta Börjesson menade att kraven på prestation i arbetslivet måste sänkas så att andra än de som kan jobba en väldigt massa övertid kan få plats.
– Vi måste också hitta olika sätt att minska den administrativa bördan för arbetsgivarna när de anställer personer med olika stöd. Det tittar vi på i en av våra arbetsgrupper, sa Börjesson.

Så vad skiljer de politiska blocken åt, undrade moderatorn K G Bergström.
– Vi har varit ärliga och sagt attvi har misslyckats och att vi kan bli bättre. Vi säjer nej till stupstocken i socialförsäkringen och ja till kraftiga stimulanser till jobb, sa Sven-Erik Österberg (S).

– Vi står tydligare för en arbetslinje, till skillnad från S, V och MP som vill göra det mindre lönsamt att jobba, sa Per Schlingmann (M).

Den här artikeln har följande taggar:
tillgänglighet, arbete, val 2010

Text: admin