För cirka 10 år sedan ringde statssekreteraren (S) Mikael Sjöberg mig en helg. Det är enda gången under mitt långa politiska liv, som något sådant hänt. Han sa att regeringen ville skapa en ny myndighet för att bättre kunna styra handikappolitiken. De skulle slå ihop delar av verksamheter, som fanns spridda på olika håll till en ny ”stabsmyndighet”. Jag hade inget mandat att tycka någonting men svarade ungefär att blir det bättre än det har varit så kan inte vi motsätta oss det.

En annan bakgrund är uppvaktningen för dåvarande statsministern Göran Persson 1997. Vi begärde ett samrådsorgan mellan regeringen och handikapprörelsen enligt kravet i FNs standardregler. Vi föreslog också att regeringen skulle ta fram en handlingsplan för handikappolitiken. Vi fick ett positivt svar men i socialdemokraternas valmanifest 1998 fanns inte ett ord om detta. Vi gick ut i en debattartikel om svek från regeringen. Det blev en förhållandevis intensiv debatt om detta svek och initierade socialdemokrater sa att partiet förlorade flera mandat i valet på den debatten.

Regeringen inrättade sedan en handikappdelegation och arbetet med handlingsplanen påbörjades. Handikapprörelsen var positiv. Förhoppningarna var stora inför handlingsplanen och möjligheterna till att i en särskild delegation kunna föra direkta samtal med regeringen. Långt senare inrättade regeringen stabsmyndigheten Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning, som Mikael Sjöberg hade ringt om.

Det står nu helt klart att regeringen inte har gett Handisam de verktyg och de resurser de skulle behöva för att vara pådrivande i handikappolitiken. Det är överhuvudtaget oklart vilken roll regeringen vill att Handisam ska ha. De utför utredningar och genomför projekt. De är däremot varken samordnare av handikappolitiken eller ”blåslampa”. De har inte heller, vilket är mycket anmärkningsvärt, något samrådsorgan med handikapprörelsen även om de bjuder in oss till lednings- och referensgrupper för olika projekt.

Jag har flera gånger ställt frågan vad en stabsmyndighet är. Ingen kan eller vill ge ett tydligt svar. Kulturutredningen föreslog i förra veckan att Kulturrådet ska omvandlas till en stabsmyndighet. Jag anser att inrättandet av stabsmyndigheter är en ny utveckling och en väg bort från den svenska modellen med självständiga statliga myndigheter. I stället blir stabsmyndigheterna regeringskansliets förlängda arm och budbärare. Regeringen vill att bilden av handikappolitiken ska visa att det går för långsamt men att regeringen driver på. Den bilden för Handisam vidare. Samtidigt kan regeringen skydda sig från angrepp genom att hänvisa till att stabsmyndigheten fått ett uppdrag.

Jag tror inte på regeringens engagemang i handikappolitiken förrän man beslutat

• att införa sanktioner mot dem som bryter mot handlingsplanen
• att införa bristande tillgänglighet som en diskrimineringsgrund i lagstiftningen
• om en genomförandeplan för FN-konventionen
• att ställa krav på myndigheter och arbetsgivare, som är lika tuffa som dem på den enskilde
• att ge handikapprörelsen de resurser och den ställning som behövs för att kunna agera jämställt med myndigheter och företag

Inför valet 2010 måste vi få ut de politiska partierna på arenan och kräva svar på våra krav. Men först måste vi besluta om våra egna krav. Det ska vi göra på Handikappförbundens årsmöte den 13 maj i år.

Ingemar Färm
Ordförande i Handikappförbundens samarbetsorgan, HSO

Läs Roland Håkanssons debattartikel "Handisam förvanskar verkligheten" »

Text: admin