Jag är som alla andra men ändå inte. DHR finns för oss som är som alla andra, men ändå inte. Vi arbetar för vår rätt att vara annorlunda, behandlas som alla andra och ges samma förutsättningar utifrån våra egna möjligheter, oavsett rörelseförmåga.
Jag är övertygad om att det som är lika och håller oss människor samman är större än det som skiljer oss åt.
Dock, för att inte vissa – på grund av glömska, okunskap eller illvilja – ska hamna vid sidan av måste man ibland, framför allt i politiken, förtydliga att också vi som tillhör någon av diskrimineringsgrunderna (kön, etnicitet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder) ingår i dessa alla.
Självklart kan vi inte dela in oss människor i fack. Ingen är enbart sin sexuella läggning eller enbart sin etnicitet lika lite som jag är enbart min funktionsnedsättning.
DHRs arbete för rättigheter utifrån den mänskliga mångfalden har det senaste året bland annat tagit sig uttryck i att vi deltog i Pride-festivalen under parollen Samma fördomar – samma kamp. Vi har också följt och arbetat med frågan om diskriminering på grund av ålder och nu i december anordnas en nätverksträff för de distriktsrepresentanter som vill engagera sig i arbetet för att nå personer av annat etniskt ursprung.
Personer med funktionsnedsättning omgärdas, precis som exempelvis hbt-personer eller äldre, av samhällets normer och omgivningens fördomar. Måttstocken efter vilken samhället utformas påverkas av dessa fördomar och styr på så sätt allas våra möjligheter att leva våra liv så som vi själva vill.
I vår Idé- och målskrift finns fastslaget: ”DHR erkänner principen om alla människors lika värde oavsett nationalitet, religion, kön, ålder, sexuell tillhörighet eller funktionshinder. Inget samhälle, ingen grupp eller enskild person har rätt att förringa eller kränka människovärdet hos en individ eller grupp. Med vår samhällssyn kan ett samhälle aldrig delas upp i fullvärdiga och inte fullvärdiga medborgare, där vissa utsätts för diskriminering och utanförskap. Varje människa äger i sig ett omistligt värde som är knutet till hennes existens och inte till vad hon är eller gör.”
Nu är det viktigare än någonsin att vi står upp för alla människors lika värde. Att vi som förbund arbetar utifrån ett mångfaldsperspektiv och är tydligt i dessa frågor.
På samma sätt som vi kämpar emot diskriminering utifrån funktionsnedsättning tar vi ställning emot diskriminering eller särbehandling av andra grupper. Själva vet vi hur det är att inte räknas med fullt ut och att göras till föremål för särlösningar av olika slag. För mig är det självklart att vi ställer upp emot andra gruppers diskriminering, att vi solidariserar oss och att vi tar ställning.
Den här artikeln har följande taggar:
Val 2010, diskriminering
Text: Maria Johansson