DHRs medlemsstruktur visade den 30 april 2008 att 72,8 procent var över 60 år (5,8 procent var under 40 år). Genomsnittsåldern i DHR, och troligen i andra handikapporganisationer, har varit hög i många decennier och är inget nytt.
 
Äldreforskaren Annika Taghizadeh Larsson vid Linköpings universitet har skrivit en avhandling om ”Att åldras med funktionshinder”. I utredningen, där representanter för den samlade handikapprörelsen fanns med och som ledde fram till den så kallade assistansreformen i Sverige (1994), visades bristande intresse för äldre med funktionsnedsättningar. ”Handikapputredningens kommitté konstruerade funktionshinder på ett sätt som legitimerade uteslutning av äldre personer med funktionsnedsättningar i den lagstiftning som följde efter utredningen.”

Budskapet var att äldre personer (över 65 år) med funktionshinder inte behöver ett lika omfattande stöd som yngre. Hon skriver vidare: ”Och om bristande resurser var orsaken, hur kunde det komma sig att de representanter för handikapprörelsen som fanns med i utredningskommittén inte protesterade mot åldersgränsen?”
 
Många personer har levt med kroniska sjukdomar större delen av sitt liv på marginalen till sin förmåga och försökt att klara sig själva. När funktionsförmågan eventuellt avtar efter 65 år så finns inte det stöd och den assistanshjälp som hade varit naturligt i yngre ålder. Hemtjänsten, som är olika i kommunerna, bedrivs efter strikta regler. Brukaren kan bara få en begränsad service och då av olika personer. I en del kommuner lämnas några timmars ledsagarhjälp, som inte får användas till vad som helst och när som helst.
 
Ett generellt drag är att människor uppfattar sig som mentalt yngre än de faktiskt är. Personer  med funktionsnedsättningar över 65 år är mycket aktiva idag. Åldern är mycket hög oavsett funktionsnedsättning eller inte. Följaktligen slutar inte personer som fyllt 65 år att intressera sig t ex för ”promenader”, ut och äta, besök på teater och konserter eller en och annan resa. Till detta kommer de vardagliga behoven av inköp hos mat- och andra butiker etc.

Många äldre saknar anhöriga och vänner i sin närhet. Lyckas man få någon att följa med som stöd måste den ofta låga pensionen räcka till dubbla kostnader, förutom hemtjänstavgiften. I annat fall får man stanna hemma. Alltför många får det.
 
Klyftan i livskvalitet mellan yngre och äldre personer med funktionsnedsättningar kan ingen aktiv inom handikapprörelsen ha undgått att se. Även om DHR:s uttalade strävan enligt DHR:s Idé- och Målskrift är en ”Personlig service” så läggs inte alls ned så mycket intresse och kraft på denna fråga som på LSS/LASS, trots att medlemsstrukturen ser ut som den gör.

Åldersnormen = åldersdiskrimineringen som utesluter personer över 65 år måste snarast bort i hela samhället och DHR måste därför prioritera och arbeta med frågan på förbundsnivå. Det går inte att fortsätta hänvisa till avdelningar och distrikt. I annat fall tror jag inte att ”de äldre” är att räkna med som medlemmar i framtiden.

Kerstin Sköld är f d ledamot i DHRs förbundsstyrelse.
 
Den här artikeln har följande taggar:
äldre, hemtjänst, DHR

Text: admin