Deabttvinjett med bild på Susanne BergI SHT 6-7/09 kunde vi läsa om det nära sambandet mellan funktionshinderrörelsen och -forskningen i USA. Den amerikanska forskningen – Disability Studies – stödjer rörelsen genom en ”kritisk analys av de sociala och kulturella problem” som skapar funktionshinder. Den bygger på politiska perspektiv och riktar blicken bort från individens verkliga eller påstådda svagheter. Funktionshinder ses istället som bristande funktionsförmåga hos samhället.
Resultaten kan användas för att förändra samhället. Något som stärker grunden för en samlad amerikansk funktionshinderrörelse med blicken lyft från diagnos till medborgarskap.

I Sverige vandrar vi fortfarande runt i gamla förlegade fotspår. Visst pratar vi om att ”handikappforskningen” står på två ben; varav det ena åtminstone i teorin siktar in sig på samhällsproblem och –förändring.
I praktiken blir det emellertid bara mer av samma gamla fokusering på beskrivning av individuella problem och lösningar. Något som gör det svårt för den svenska ”handikappolitiken” att befria sig från invanda idéer om ”svaga grupper” och ”nödvändiga” särlösningar. Vi pratar om bemötande när problemen handlar om strukturell diskriminering.

Jag vill påstå att det finns mycket för oss att lära av feminismen och framväxten av genusvetenskapen. Problemet är nämligen så mycket större än enskilda forskares eventuella intresse.
Den tvärvetenskapliga, samhällsinriktade forskning vi behöver kräver att vi anammar och deltar i utvecklandet av de teorier och forskningsmetoder som finns internationellt inom Disability Studies. Samtidigt motverkar det nuvarande systemet för finansiering av akademiska discipliner och forskning detta.
Medel till forskningsprojekt söks i konkurrens; samtliga forskningsprojekt inom ett definierat ämnesområde konkurrerar med varandra om de begränsade budgetmedel som finns:

För det första innebär detta att sant tvärvetenskapliga projekt, det vill säga bred forskning över flera, skilda ämnesområden, hamnar mellan stolarna. Det kan till och med vara svårt att veta vart man ska skicka ansökan eftersom olika ämnesområden kan behandlas av olika myndigheter eller av olika enheter. Ett sant tvärvetenskapligt projekt löper hög risk att hamna mellan stolarna.

För det andra beviljas anslag efter ”hög vetenskaplig kvalitet”, vilket är detsamma som hur väl projektet följer existerande och väl utvecklade teorier och forskningsmetoder. Ju mer vi finansierar forskning om individens problem, behov och kompenserande lösningar desto svårare får vi att få medel till forskning om samhällets problem och lösningar.

Genusvetenskapen etableras i Sverige genom att öronmärkta medel avsätts till akademiska institutioner och forskningsprojekt för att ge möjlighet att utveckla de teorier och metoder som behövs. Orsaken är att man från åtminstone politiskt håll är medveten om att den existerande forskningen kring kön inte räcker för att skapa förutsättningar för jämställdhet.
På samma sätt måste vi få öronmärkta pengar för att skapa en mer radikal, samhällsinriktad och relevant funktionshinderforskning.
Vi kan kalla den funktionshinderforskning, Disability Studies eller vad som helst – men den måste vara något helt annat än den forskning och högre utbildning kring funktionshinder som existerar idag.

Susanne Berg är debattör och skribent

Den här artikeln har följande taggar:
forskning, disability studies, Susanne Berg

Text:

Kommentarer är avstängda.