DEBATT | Det finns brister i jämställdheten inom DHR, skriver förbundsstyrelseledamoten Helena Svensson.
Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor. Det låter som en självklarhet i Sverige 2013 och borde naturligtvis vara det. Men i verkligheten är jämställdheten många gånger fortfarande bara en vision. Och det handlar inte bara om kvinnors representation i börsbolagens styrelser eller hur många dagars föräldraledighet som svenska män tar ut från föräldraförsäkringen.
Obalansen mellan kvinnor och män visar sig i lika stor utsträckning i vilka möjligheter en person med nedsatt rörelseförmåga har att ta del av riktade arbetsmarknadsinsatser som lönebidrag eller anställning hos Samhall eller att bli beviljad hemtjänst eller sjukersättning.
Inom DHR har vi sedan flera år tillbaka uppmärksammat skillnaden i villkor mellan män och kvinnor. Läser man ändamålsparagrafen i DHRs stadgar står det bland annat att DHR ska arbeta för att personer med nedsatt rörelseförmåga blir fullt jämställda i samhället.
Fint så långt, men vänder vi blicken in mot vår egen organisation ser vi att skillnaderna mellan könen lever och frodas även här. Jag ska nämna några exempel:
- När ledamöter från distrikten samlades till representantskapsmöte i oktober 2011 var 16 av 21 ombud män.
- Ännu större övervikt av män hittar vi bland ordföranden i landets DHR-distrikt. I dagsläget leds 17 av 21 distrikt av män.
- Trots att DHRs medlemskader till 60 procent består av kvinnor har 54 procent av avdelningarna en manlig ordförande.
Det är dags att vi uppmärksammar det här snedfördelningen. Vi som organisation måste bli medvetna om hur och varför vi utser vissa personer (män) till ledande befattningar, och av vilka skäl vi väljer bort andra (kvinnor). Det handlar inte om att slänga ut männen, utan att släppa fram kvinnorna.
När frågor om jämställdhet diskuteras är det vanligt att män går i försvarsställning. De kan känna sig påhoppade och orättvist utpekade som förtryckande bromsklossar. Men för att komma framåt i diskussionen måste vi förstå att det finns en kultur inom organisationen och en struktur som premierar män på bekostnad av kvinnor. Därför är ett öppet samtal om de här frågorna så viktigt.
Från förbundsstyrelsens sida väger vi numera kontinuerligt in genusperspektivet i vårt arbete. Beslut analyseras utifrån en medvetenhet om hur de påverkar män och kvinnor. Men FS kan inte säga att resten av organisationen ska göra på det ena eller andra sättet. Vi kan inte tvinga på DHR ett genustänk. Förändringen måste istället komma inifrån organisationen.
Ett sätt att öka medvetenheten om jämställdhet inom DHR är att tillsätta en permanent jämställdhetskommitté som regelbundet jobbar med frågan. Genom att analysera hur mäns och kvinnors möjlighet till delaktighet och inflytande inom vår organisation ser ut kan vi på längre sikt skapa en förändring.
Det handlar inte om att knäppa någon på näsan utan att skapa en bättre fördelning i organisationen så att alla kommer till tals och känner sig välkomna i DHR.
Helena Svensson är ledamot i DHR:s förbundsstyrelse
Text: admin