LEDARE: Det är en paradox och realitet att samtidigt som vi fått allt finare ord och tyngre dokument har verkligheten rört sig åt andra hållet, skriver Maria Johansson i sin sista ledare för SHT.

Det här är min sista ledare i SHT. Inför arbetet med den har jag läst de 39 jag redan skrivit – en resa genom de funktionshinderpolitiska frågor som präglat Sverige från 2007 fram till idag.

Det har handlat om medborgarperspektivet och FN-konventionen, om DHRs arbete för att få med bristande tillgänglighet i diskrimineringslagstiftningen, om Hans Ytterbergs förslag som vi till slut fick offentliggjort och nu i flera år kämpat för att förverkliga.

Jag har återkommit till betydelsen av vilken självbild vi har och sänder ut – både som enskilda och som organisation – och inte minst till vikten av att leva som vi lär. Mångfald och paralleller mellan olika gruppers frihetskamper har varit ett annat återkommande tema. Assistansen med den stora LSS-utredningen har haft en given plats, liksom skolan och rätten till utbildning och arbete med stöd utifrån behov.

Jag har skrivit om livshjälp istället för dödshjälp, tagit avstånd från prostitution, varnat för främlingsfientliga krafter och påmint om den mörka historien.

När jag ser bakåt på de år som jag varit ordförande i DHR är det tydligt hur det skett en nedmontering och nedprioritering av funktionshinderpolitiken från samhällets sida. Detta trots att vi under samma period har fått en särskild myndighet som ska driva på arbetet och en FN-konvention som tydliggör våra mänskliga rättigheter. Det är en paradox och realitet att samtidigt som vi fått allt finare ord och tyngre dokument har verkligheten rört sig åt andra hållet, som två räta linjer mellan vilka avståndet stadigt ökar.

De sex år som gått sedan jag valdes till ordförande av förbundsmötet på Sommarsol i oktober 2007 har inneburit slit och frustration över utvecklingen, men också bjudit på fantastiska möten, fina upplevelser och en och annan framgång i arbetet.

I och med att förbundsmötet söndagen den 20 oktober väljer ny förbundsordförande och ny styrelse lämnar jag mitt uppdrag och jag vill tacka för förtroendet. Tack för att jag fått företräda DHR, tack för allt jag fått lära mig.

Roligast och viktigast har varit alla möten med medlemmar, förtroendevalda, anställda, företrädare för andra organisationer, politiska partier och näringsliv. Det är genom att mötas, samtala, utbyta erfarenheter, debattera, som vi utvecklas som människor.

Snart samlas vi till förbundsmöte för just detta, i år med förslag till ny organisationsstruktur på dagordningen. För ett DHR som håller in i framtiden, så länge vi behövs.

Jag önskar min efterträdare, den nya förbundsstyrelsen och hela DHR – detta fantastiska förbund med visionen om ett samhälle utan rörelsehinder – allt gott framöver!

Text: Maria Johansson