Vi lever i en alltmer global värld, där det som händer på andra håll i världen på ett eller annat sätt påverkar oss även här i Sverige. Sedan Sverige i mitten på 90-talet blev medlem av den Europeiska Unionen har det blivit en del av vår vardag att ta inte bara ta hänsyn till de beslut som fattas i Sveriges Riksdag eller det lokala kommunfullmäktige utan även beslut tagna i Bryssel eller på andra håll i Europa. Inom funktionshindersrörelsen har vi dock tyvärr inte fullt ut insett detta faktum.
I februari i år blev en ny EU-förordning antagen om passagerares rättigheter vid busstransport. Förordningen, som ska implementeras i svensk lagstiftning, innehåller flera artiklar som rör rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Skrivningarna är dock så tandlösa och fulla av undantag att det inte är troligt att denna förordning leder till några större förbättringar i möjligheterna att åka med buss för oss med nedsatt rörelseförmåga. Till exempel kan bussoperatörerna fortsättningsvis förvägra oss att åka med på grund av fordonens eller infrastrukturens otillgänglighet.
Arbetet med förordningen har pågått i flera år, utan att vi inom funktionshindersrörelsen i Sverige ägnat arbetet någon större uppmärksamhet. Visserligen har vår europeiska paraplyorganisation EDF följt arbetet, men när vi ser resultatet inser vi att ett mycket aktivare påverkansarbete från funktionshindersrörelsen i Europas olika länder hade varit nödvändigt för att få en EU-förordning som inneburit ett verkligt ställningstagande för allas lika rätt att åka buss.
Detta är endast ett exempel på en aktuell fråga som hade krävt en mycket aktivare europabevakning från funktionshindersrörelsens sida. Samtidigt pågår det många andra processer i Europa som kommer att påverka vår vardag, inte minst inom standardiseringsarbetet. DHR har under ett antal år satsat för att kunna vara med och påverka i några standardiseringsprojekt. Ett sådant projekt är framtagandet av nya standarder för tåg. För att lyckas nå framgångar i dessa sammanhang krävs det dock resurser och möjligheten att hitta lierade från andra länder.
EU har i och med ratificeringen av FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som första överstatliga organisation anslutit sig till en överenskommelse om mänskliga rättigheter. Detta kommer att förpliktiga EU som institution att implementera konventionens artiklar i sin lagstiftningsprocess och därmed även indirekt i svensk lagstiftning. Även vi inom funktionshindersrörelsen får härmed en allt viktigare roll att trycka på så att en implementering verkligen sker, en roll som vi inte har råd att förlora.
En nyligen antagen funktionshindersstrategi inom EU ska visa vägen för hur unionen inom sitt verksamhetsområde ska ta sig an frågor om delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning. Hur många av oss känner till denna strategi och använder den i sitt eget påverkansarbete? Tyvärr inte alltför många skulle vi tro. Det visar på att vi måste bli bättre på europafrågor och låta dessa frågor få en större plats i vårt arbete inom funktionshindersrörelsen.
Nils Duwähl är förste vice ordförande i DHR och medlem i två europeiska standardiseringsarbetsgrupper
Ken Gammelgård är förbundssekreterare i DHR och medlem i Handikappförbundens europanätverk
Den här artikeln har följande taggar:
EU, tillgänglighet, mänskliga rättigheter
Text: admin