Rehabilitering kan vara så mycket och man behöver inte alltid ta den långa vägen med ansökningar, motiveringar och krångel för att rehabilitera sig.
Vi glömmer ibland vilka rehabiliteringsmöjligheter som finns i vår egen närhet och hur vi kan använda oss av alldeles vardagliga ting för att må bra eller bli bättre.
Rehabiliteringen behöver inte vara dyr, jobbig eller tråkig. Kropp och själ hör ihop och psykiskt välbefinnande är också viktigt för att resten av kroppen ska må bra. På så vis kan det exempelvis för någon vara rehabiliterande att måla en tavla, för en annan att klappa en katt eller laga mat om man tycker om det.
Rehabilitering behöver inte heller betyda att man måste öka kroppens styrka eller funktion utan kan lika gärna handla om att hitta enklare och snabbare lösningar för sina vardagssysslor.
Ibland kan det vara nyttigt att tävla med sig själv. Dels för att försöka överträffa sig själv och slå nya rekord och dels för att känna var man har sina begränsningar. Känner man sina begränsningar har man också större möjlighet att skaffa bättre livskvalitet eftersom man då får insikt om vad man klarar själv och när man behöver fråga om hjälp.
Att göra allt på egen hand innebär ibland att sysslorna tar alltför lång tid att utföra så att det sociala livet kan bli lidande. Slår det på detta sätt negativt mot själva livskvaliteten så kanske nyttan av att klara sig helt själv inte blir så stor.
Mental träning och yoga är ytterligare exempel på bra och nödvändiga rehabiliteringsinsatser.
Faran med övervikt får idag allt större uppmärksamhet, men det talas sällan om att riskerna med övervikt slår hårdast mot de som redan är begränsade i sin rörlighet. Frågor som genast inställer sig är: Hur motionerar man om man sitter i rullstol? Har man råd med ett gymkort? Vilka möjligheter finns för att anlita personlig tränare?
Vid vuxenhabiliteringarna borde det finnas dietister och man skulle ha personliga tränare till sitt förfogande.
Ofta handlar det om en brist på ett helhetstänkande där individen står i centrum. En person utan en rörelsenedsättning har ofta lättare att få arbete och som anställd erbjuds man till exempel ofta frikort till gym och träning av olika slag. Varför kan då inte sådana möjligheter ges till arbetslösa och andra utsatta grupper där behoven förmodligen är som störst?
Att vid en träningsanläggning träffa andra människor kan för individen få många positiva effekter och initiativförmågan stärks. Träningsmöjligheten spiller så att säga över till andra delar i vardagen och gör individen mer aktiv som exempelvis vid jobbsökande.
Att uteslutande tänka på kostnader kan visa sig bli betydligt dyrare än om man ser till vinsterna för individen ur ett helhetsperspektiv.
Att som funktionshindrad själv skaffa sig detta helhetsperspektiv är svårt eftersom man är beroende av olika myndigheters budgetar som inte samkörs för att se vad vinsterna för såväl samhälle som individ i slutändan kan bli.
Så fram för mindre byråkrati och förenklade rehabiliterande insatser!
Rasmus Isaksson är ledamot i DHRs förbundsstyrelse
Den här artikeln har följande taggar:
rehabilitering, Rasmus Isaksson
Text: admin