FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning fastslår och förtydligar våra mänskliga rättigheter som personer med funktionsnedsättningar. Sverige har skrivt på och raticiferat dokumentet. Konventionen innebär ett starkt stöd och verktyg för att arbeta för vår sak. Så var förväntningarna, men hur mycket "got lost in translation"?

I mitt internationella arbete hänvisar jag ofta till Konventionen i det engelska originalet. Häromdagen ville jag citera den svenska översättningen av Konventionen för en text om de hotande försämringarna i assistansreformen och upptäckte att den inte återger det engelska originalets andemening på några viktiga frågor.

Artikel 19 i Konventionen har som rubrik ”Living independently and being included in the community” vilket avser begreppet “independent living” som den internationella handikapprörelsen, främst från de anglosaxiska länderna och Asien, ville få in i Konventionens text. Rubriken översattes med  ”Rätt att leva självständigt och att delta i samhället”.

”Självständigt” i den vanliga bemärkelsen att klara sig på egen hand har naturligtvis inget med independent living att göra vilket står för självbestämmande. IL-rörelsen har alltid fastslagit att det inte är målet att vi gör allt själv på egen hand utan att vi bestämmer vad som ska göras, hur, när och var. De som inte själva kan utföra en viss uppgift med rimligt åtgång på tid eller ork ska kunna delegera den till en person av deras val.

I ett behovsbedömningssammanhang av personlig assistans stöder därmed den svenska texten av Konventionen utgångspunkten att vi alltid ska göra på egen hand så mycket som möjligt oavsett hur mycket tid, ork och hälsorisker det skulle innebära och framför allt oavsett vilka andra aktiviter vi anser som viktigare i våra liv.

Avsnitt b) i artikeln specificerar på vilket sätt medlemstaterna ska säkerställa att alla personer med funktionshinder lever och bor i samhället med samma valmöjligheter som andra. I den engelska originaltexten nämns bland de tjänster som möjliggör detta ”personal assistance necessary to support living and inclusion in the community” vilket de svenska översättarna valde att återge med ” sådant personligt stöd som är nödvändigt för att stödja boende och deltagande i samhället”. Låter det bekant?

De som läser Konventionen på svenska kan lätt få intrycket att Konventionens författare avsåg  “personlig service med boendestöd”,  den nya åtgärd som ska trösta de tusentals kamrater som enligt LSS-kommittens förslag ska fråntas rätten till assistansersättningen från Försäkringskassan. LSS-kommitténs nya åtgärd som begränsas till 40 timmar i veckan ger ingen rätt till ledsagning eller till att välja sina assistenter. Därmed påminner den nya åtgärden starkt om den kommunala hemtjänsten.
Som namnen hemtjänst och boendestöd antyder ges servicen inom våra bostäders väggar vilket begränsar oss till en tillvaro i hemmet – husarrest utan självbestämmande alltså och därmed raka motsatsen till personlig assistans. 

Vem företräder och försvarar våra intressen?
Vilken roll hade den etablerade och statsbidragsberättigade handikapprörelsen i tillkomsten och kontrollen av översättningen? I förordet till dokument ”FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning” Ds 2008:23 nämns fem representanter för handikapprörelsen som ingick i referensgruppen och – som påpekas i förordet –  ”fått göra sig till tolk för hela handikapprörelsen”.

Bättre tolkar skulle vi nog behöva!

Adolf Ratzka är co-director för Independent Living Institute

Källor
Originaltexten och den svenska översättningen finns utgiven av Utrikesdepartementet i  dokument  SÖ 2008:26 

Den här artikeln har följande taggar:
Adolf Ratzka, FN-konventioen, Independent living, LSS, personlig assistans, handikapprörelsen

Text: admin