Handikappförbundens hemsidor och framför allt DHRs, som präglas av stor öppenhet, möjliggör för den som inte deltar i den dagliga handikappolitiska debatten att följa diskussionerna i förbunden.
I DHR tycks ett vikande medlemsantal vara den för tillfället största frågan.
Ingen tar i debatten upp att en av grunderna till ett minskande medlemsantal delvis står att finna i handikapprörelsens insatser under 1900-talets senare del, då rätten till personlig assistans och färdtjänst tillkom och gav många större möjlighet till ett aktivt samhällsliv.
Medlemskapet i en handikapporganisation blev inte längre lika självklart, men jag tycker handikapprörelsen ska vara stolta över att ha medverkat till denna förändring istället för att gräma sig över ett sjunkande medlemsantal.
Vad jag förstår har delar av handikapprörelsen på olika sätt försökt stoppa medlemsflykten. Men framför allt är det organisationerna som tidigare hette De handikappades riksförbund (DHR) och Riksförbundet för trafik- olycksfalls- och polioskadade (RTP) som genom namnbyten signalerar annan inriktning på sitt arbete.
RTP har ändrat sitt namn till Personskadeförbundet RTP där RTP numera står för ”rehabilitering, tillgänglighet och påverkan”, men samtidigt säger man sig arbeta för fem specifika skadegrupper.
Jag trodde att ett personskadeförbund arbetade brett, men tydligt är att drabbas jag av en personskada, som inte har anknytning till någon av de angivna skadegrupperna är inte Personskadeförbundet RTP en organisation för mig.
DHR har ändrat betydelsen av sin förkortning till ”Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder”.
Jag tycker den ändrade innebörden av förkortningen DHR är bra, för den ger en framtidssyn, men att arbeta för den är inget man talar om i sitt ändamål utan där gäller att ”arbeta för att personer med nedsatt rörelseförmåga blir fullt jämställda, jämlika och delaktiga samhället”. Varför följer DHR inte upp sin tanke om ett samhälle utan rörelsehinder och bryter upp den nuvarande strukturen. Är det rädslan för ytterligare medlemsminskning eller vad?
Enligt min syn, som bygger på erfarenhet från både förenings- och företagsvärlden, är det fel att börja förändringsarbete med diskussion kring mindre lokal administration och lägre medlemsavgift.
Vad lägre medlemsavgift har för syfte är för mig oklart, för det är väl inte enbart för att konkurrera med övriga förbund om tilltänkta medlemmar?
Vill jag bli medlem i en organisation är det viktigt att kunna se vad organisationen vill uppnå och hur man arbetar för att uppnå målet. Så länge DHR inte ger framtidssynen ”förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder” ett innehåll utan fortsätter att arbeta enligt gammalt mönster blir ett medlemskap i DHR inte mer lockande än i någon av de andra organisationerna för personer med rörelsehinder.
Därför DHR, börja förändringsarbetet med att via hemsidan ställa frågan ”vad är viktigt för dig i ett samhälle utan rörelsehinder?”
Det ger en möjlighet för såväl medlemmar som andra intresserade att lämna synpunkter och idéer, som kan bli bra grund i det förändringsarbete som behövs om DHR ska bli den starka organisationen som vill arbeta för ett samhälle utan rörelsehinder.
Förnyelsearbetet låter sig inte göras på en dag utan kommer att ta tid och för att citera Winston Churchill blir det ett arbete som kommer att kräva blod, möda, svett och tårar”.
Taggar: DHR, funktionshinderrörelsen
Text: admin