Dagens arbete med att reducera antalet enkelt avhjälpta hinder lider av att det saknas samsyn mellan olika intressen.
Handikapprörelsen har en uppfattning som tyvärr ej fått genomslag varken hos  kommuner, näringsliv eller politiker och politiska partier.

När man arbetar målinriktat, som rörelsen gör, så måste man vara överens med andra medspelare om vad man ska uppnå.
Jag hävdar att det saknas en samsyn för att man ska nå framgång på bred front.  Rörelsen bör nog starta med att försöka att nå denna samsyn på hög politisk nivå.
Jag tillhör dem som tvivlar på att en lag löser problemen om vi inte först är överens om vad som vi är överens om. Vi är långt från varandra när det gäller grundläggande krav som dörröppnare och hissar som exempel

Det talas ju ofta om att förändra arbetssätt och då kan man undra över om dagens sätt att arbeta är rätt när vi efter 10 år enligt min åsikt saknar samsyn på för oss viktiga samhällsfrågor. Exempel tillgänglighet i yttre och inre miljö. Därutöver hela vår infrastruktur: Vägar, bussar, tåg, spårvagnar, listan kan göras lång.

Är det dags att radikalt ändra angreppsätt vid problemlösning och i arbetet med påverkan? Ska vi arbeta mer med stark politisk närvaro samt att personer med funktionsnedsättning jobbar konkret i politiska partier eller ska vi som en del andra grupper i samhället bli ett eget jämställdhetsparti på bred front.
Framtiden står och väntar på oss. Vill vi förändra och påverka det, är frågan vi bör ställa oss och det är nu.

Jag hoppas att detta inlägg inte uppfattas som att inget har gjorts, det är inte avsikten. Men en organisation som inte är i ständig förändring kommer att stagnera och utplånar på sikt sig själv. Därför måste man alltid ställa sig frågan: Vad gjorde vi för fel? Vi kommer ingen vart genom att flytta fokus till andra. 

Den här artikeln har följande taggar:
enkelt avhjälpta hinder, tillgänglighet, Rolf H Johansson

Text: admin